Historisk beslut för att utveckla området längs järnvägen i Örebro

När Agneta Blom (ordföranden) slog klubban i bordet på Kommunfullmäktiges sammanträde i onsdags sattes punkt för ett av de mest omfattande stadsplaneringsprojekten som genomförts i Örebro kommun på senare år. Den fördjupade översiktsplanen för järnvägsområdet är ett av de långsiktigt viktigaste besluten för Örebros utveckling som jag någonsin kommer att vara med om.

Direkt efter valet (2011) började arbetet med en fördjupning av översiktsplanen, för området längs järnvägen från Svampen till Gustavsvik. Frågor som berörde järnvägen och stationerna diskuterades mycket (läs exempelvis här) och ayftet var att ta ett helhetsgrepp över ett område som har avgörande betydelse för Örebros utveckling och avgöra några frågor som hållits öppna i många år. Mest angeläget var att avgöra järnvägens läge genom Örebro: upphöjd, nedgrävd eller i ytläge (som idag). I den gällande Översiktsplanen från 2010 (som alla partier ställde sig bakom) slås fast att järnvägens höjdläge ska utredas: ”Nedgrävning, överdäckning eller upphöjning av järnvägen ska därför utredas.”

Den formuleringen skapade problem för alla projekt som på något sätt berör järnvägsområdet: mest akut blev det 2011 när Jernhusen ville bygga ett stort kontorshus vid Postterminalen. I det läget handlade det om en av Örebros allra största arbetsgivare som sökte lokaler, men som inte heller beslutat sig för att finnas kvar i Örebro. Det slutade, något år senare, med att de stannade i sina befintliga lokaler men inför risken att dessa jobb skulle försvinna blev frågan om nedgrävning brådskande: det gick nämligen inte att planera för byggnader i närområdet utan att veta om järnvägen skulle grävas ner.

Därför bröts frågan om järnvägens höjdläge ut och avgjordes, efter noggranna utredningar, i juni 2012: järnvägen ska inte grävas ner, planeringen ska utgå från att järnvägen även i framtiden ska gå i markläge. Däremot ska vi arbeta ännu intensivare med att godtågen passerar på en järnväg utanför staden. Här skrev jag mer om det då.

Kommunfullmäktiges beslut var enigt, samtliga Kommunstyrelsens partier i deltog i framtagandet och efter mycket diskuterande kunde alla partierna enas om det förslag som till slut låg på Kommunfullmäktiges bord. Alla handlingar och en del utredningsmaterial finns på orebro.se (här), förutom det finns tusentals sidor av utredningar som vem som helst kan begära ut från Stadsbyggnadskontoret (det är offentliga handlingar). Här skrev jag om arbetet när det skickades ut på samråd 2013.

De viktigaste punkterna i den fördjupade översiktsplanen är:

  1. Järnvägen genom Örebro ska inte grävas ner. Skälen till det är dels kostnaden (de 3-4 miljarder som det – minst – kommer att kosta kan användas bättre), men också att en nedgrävd station inte blir särskilt trevlig och tillgänglig eftersom den hamnar 20-25 meter under marken (järnvägen måste gå under Svartån). Att gå från perrongen skulle nästan ta lika lång tid som att åka från Hovsta till centralen om några år. Ett annat, och kanske ännu viktigare, skäl är att en nedgrävning försvårar en framtida snabbtågsförbindelse mellan Oslo och Stockholm, som självklart ska passera Örebro (vi jobbar hårt för det nu: läs mer här). Om vi nu börjar nedgrävningsprojektet försvårar vi snabbtågsarbetet, och dessutom kan det vara så att en framtida snabbtågsjärnväg går på marken, och då har inget vunnits. Istället ska vi sträva efter att flytta ut godstrafiken ur staden, och på det sättet skapa mer utrymme för ett framtida snabbtågsspår (det utreds just nu – dragningen för ett sådant spår presenteras i vår, läs mer här).
  2. Östra bangatan ska inte heller grävas ner. Visionen om en nedgrävd Östra Bangata är nästan lika gammal som drömmen om en nedgrävd järnväg. Även detta är dyrt (minst lika dyrt som nedgrävning av järnvägen) och skulle förutom kaos under ombyggnaden (som tar många år) inte ge någon större vinst: det måste fortfarande finnas anslutningar i marknivå, för att man ska kunna ta sig in i city via till exempel Fredsgatan. Istället ska Östra Bangatan göras om till mer av en stadsgata och mindre av en trafikled. Det arbetet planeras nu.
  3. Resecentrum ska ligga kvar där det ligger och Södra Station ska bevaras, åtminstone för lokal och regionaltåg (långväga tåg kan vi inte styra). Båda stationerna ska utvecklas och göras mer tillgängliga och trygga. Södra station står först på tur, det arbetet har redan börjat (läs mer här).
  4. Vi vill bygga mer nära (och över) järnvägen, men måste avvakta tills vi vet mer om hur ett framtida snabbtåg ska gå genom staden.
  5. Vi ska fortsätta arbetet utifrån den fördjupade översiktsplanen. Ett antal projekt har pekats ut och några pågår redan. Särskilt viktigt är att hitta lösningar för hur godstrafiken på sikt ska kunna flyttas ut ur stadskärnan, hur ett framtida snabbtåg ska kunna förverkligas och hur Södra Station ska kunna utvecklas, bli tryggare och hur mer kan byggas i området runt stationen.

Under hela arbetet med järnvägsområdet har vi jobbat mycket med dialog med örebroarna: det har handlat om öppna möten, interaktiv webbdialog och chat med ansvariga tjänstemän, öppet hus och utställning i Krämaren, information på stan, skyltar och banderoller på lämpliga ställen runtom i stan och mycket annat. Alla som har skickat in synpunkter har också fått återkoppling på vad som hände med synpunkterna.

Nu har vi en bra bas för att fortsätta utveckla ett växande Örebro. Enigheten i Kommunfullmäktige är en trygghet för mig som ansvarig politiker, men även för tjänstemännen som blir säkrare i sitt fortsatta arbete.

Brunnsparken i örebroarnas hjärta – även i framtiden

Väldigt många örebroare har minnen från Brunnsparken. Kanske har man träffat sin nuvarande partner där, några upplevde där sin första konsert, andra fick där en kick av att uppträda inför publik för första gången. Hundratusentals människor har dansat, sett Hjalmars revy eller ätit god mat i området.

Det är alltså inte konstigt att Brunnsparkens framtid väcker känslor. Därför är det viktigaste av allt just nu att tydligt slå fast:

  1. någon förändring av Brunnsparken kommer inte ske förrän örebroarna haft en chans att tycka till, och denna diskussion kommer att behöva få ta tid, samt:
  2. ingen har hittills fört fram förslag som skulle ta bort all grönska och stänga Brunnsparken som område. De överdrifter och anklagelser som folkpartiets Karolina Wallström slungat ur sig (exempelvis här) har inget med verkligheten att göra.

Brunnsparken har en stor potential att utvecklas till en plats som fler tar sig till, idag utnyttjas inte dess fulla potential. Brunnsparken har ett stort värde, både för individer men också för kommunen som helhet. Därför har kommunledningen satt igång ett arbete för att utveckla Brunnsparken.

Det som nu händer är att ett så kallat planprogram för Brunnsparken tas fram. Syftet är att, på en övergripande nivå, utreda frågan om områdets framtida utveckling. I planprogrammet prövas platsens förutsättningar för verksamhet och/eller bostäder, infrastruktur och trafikförhållanden, parkmiljöns möjliga utveckling och värde för allmänheten med mera. I allt detta är också en avgörande fråga: hur ser vi till att utomhuskonserter och festivaler även i framtiden kan arrangeras i Örebro? Många av dem har ju genom historien skett i Brunnsparken.

Arbetet med planprogrammet innebär en samrådsperiod där allmänhet, berörda fastighetsägare och verksamheter på olika sätt kommer få möjlighet att diskutera och påverka de olika förslag som tas fram. Arbetet med planprogrammet beräknas pågå till våren 2016.

Det kommer alltså göras en ordentlig analys och dialog innan några slutliga beslut tas. Därför är det inte heller aktuellt att sälja någon del av Brunnsparken innan dess, för att sälja Brunnsparken (eller delar av den) krävs dessutom en mer omfattande process. Det är idag inte heller tillåtet att bygga bostäder i Brunnsparken, för det krävs en ny detaljplan.

Med tanke på Brunnsparkens ställning i Örebro ville vi inte bara göra en detaljplan utan valde att lyfta perspektiven och fundera ut långsiktigt vad vi vill med parken och därför gör vi ett planprogram (som gör att hela processen tar lite längre tid). Vad Brunnsparken ska användas till i framtiden kommer alltså vara en större process där alla örebroare får chansen att vara med och ha åsikter.

Vi är nog många som är överens om att Brunnsparken har många styrkor, samtidigt som de flesta ser att den idag inte är den starka mötesplats som vi önskar. Istället för att bara ge upp och låta området förfalla eller bygga bort allt så ser vi nu alltså till att genomföra en ordentlig dialog så att parken blir ett givet besöksmål för ännu fler örebroare än idag. Jag hoppas att många tar chansen och delta i det arbetet. Löpande information kommer att finnas på Örebro kommuns hemsida.

Konsumtionshysteri är dåligt men att motarbeta handel är miljöfientligt

Är handel bra eller dåligt?

Frågan är givetvis platt och förenklad. Att påstå att all handel är bra är självklart lika dumt som att säga att all handel är dålig. Ändå var debatten på väg i den riktningen för någon vecka sedan när Örebro kommuns projekt Klimatsmart Vardag sökte personer som ville testa en ”köpfri månad”. Det blev kraftiga reaktioner både för och emot och jag tycker det finns skäl att nyansera det hela (även om jag själv inte varit inblandad i utformningen av denna utmaning så kan jag väl konstatera att den kunde uttryckts lite annorlunda, skrev några rader om det här).

Ämnet är särskilt angeläget efter att WSP i fredags presenterade en rapport om Örebro läns BRP (den totala försäljningen i länet) som visar att vi 2002-2011 hade landets bästa utveckling (näst efter gruvlänet Norrbotten). En mycket viktig del av detta är handeln med varor.

Att vara mot dålig handel är dock närmast självklart: Ingen (eller åtminstone väldigt få) tycker att knarkhandel eller människohandel är bra. Rätt få tycker att slöseri, slit-och-släng-konsumtion och överdriven lyxkonsumtion är eftersträvansvärt. Att hoppas att mer vapen ska säljas i världen är inte så vanligt förekommande i ”vad önskar du dig inför nyår”-spalten.

Men samtidigt inser de flesta att man då och då måste handla saker eller tjänster man behöver. Och i grunden är handel gott. Genom handel blir ekonomin mer effektiv, vårt välstånd ökar, samhället utvecklas och vi får alla möjlighet att leva bättre liv. Utan handel hade detta inte fungerat. Så låt mig ge sex skäl till varför handel är så viktigt och – i grunden – så bra:

  1. Konsumtionshysteri är dåligt men att motarbeta handel är miljöfientligt. Handel kan bidra till ett ett mer klimatsmart sätt att leva, till exempel är service och upplevelser en avgörande del av handeln. Handel driver annat än konsumtion av varor.
  2. Handel skapar möten och kontakter och öppnar nya möjligheter. Få andra funktioner än handel kan skapa de flöden som krävs för att skapa trygga, befolkade miljöer där människor möts och där nya idéer kan utvecklas och växa. Alla som vill ha en livlig stadskärna måste också sträva efter utveckling av handeln.
  3. Handel driver utveckling och förbättringar av produkter och tjänster. Ända från civilisationer uppstod har handeln haft en avgörande betydelse för kontakter mellan människor och mellan olika delar av världen.
  4. Handeln skapar jobb och tillväxt.
  5. Handel handlar om hållbar fördelning (om den regleras rätt) och ger komparativa fördelar (alltså en mer effektiv användning av resurser). Den som är duktig på en sak gör det, medan andra kan koncentrera sig på det de är bättre på.
  6. Handel skapar möjligheter för dem som inte är rika. Den med mycket pengar kan alltid köpa det den vill ha, endast en levande handel kan göra att produkter och tjänster blir möjliga att köpa för det stora flertalet.

Jag inser att alla de där punkterna inte är självklara för alla. Låt mig utveckla.

Att förtäta städer är en förutsättning för att skapa ett hållbart samhälle:

  • När städerna förtätas underlättas hållbara trafikslag (gång, cykel och kollektivtrafik kan inte konkurrera effektivt när människor bor glest och på stora avstånd).
  • Täta städer gör det möjligt att samutnyttja gemensam infrastruktur (skolor, vatten och avlopp, gator och liknande).
  • Tätheten skapar förutsättningar för service (för att kunna driva exempelvis en affär eller en restaurang krävs ett visst flöde av människor).

Handel, nöjen och service är en förutsättning för förtätning – det måste helt enkelt finnas ett skäl till att vara i stadskärnan och butikshandel är, tillsammans med restauranger och arbetsplatser, de viktigaste skälen. Det gör också att handel, ett levande butiksliv och intressanta restauranger är en förutsättning för att exempelvis byteshandel eller second-hand-handel ska fungera.

Även om man i teorin kan tänka sig att alla människor gärna lägger några timmar per helg åt att cykla någon mil till en gårdsförsäljning av begagnade kläder eller återanvändning av elprylar så är det inte så det fungerar i praktiken. Om återbruk och hållbar konsumtion ska fungera och bli tillräckligt spritt måste den helt enkelt vara placerad nära annan kommersiell service så att många människor passerar dem. Det handlar helt enkelt om flöden, att tillräckligt många människor ska passera. (Här har jag skrivit mer om stadsplanering: ”Blandade, täta och levande städer med färre bilar”.)

Vikten av att skapa flöden gäller särskilt det som är lite dyrare och lite mer exklusivt, som mycket av det miljömärkta och ekologiska faktiskt fortfarande är. Om det inte bara är dyrare att köpa utan också är svårare att få tag på hållbara produkter (och tjänster) kommer fler att konsumera ohållbart.

Att under en månad, eller en längre tid, ställa sig själv frågan: ”behöver jag det här” är självklart nyttigt och klokt, liksom att ifrågasätta det sätt man konsumerar idag. Men däremot är det inte en klok idé att uppmana alla örebroare att sluta handla (lyckligtvis är det inte heller det Örebro kommun gjort…). Kanske ska man hellre köpa en dyr ny pryl än flera billiga? Kanske ska man hellre gå på en dyr restaurang en gång i månaden än att köpa ny tv? Kanske borde man unna sig dyra nya skor som håller längre än att slita ut de par man redan har?

Örebro är och ska förbli en stark handelsstad (idag topp 5 i Sverige, en av landets allra starkaste handelsstäder) med en attraktiv stadskärna. Örebros tillväxt hänger tätt samman med hur det går för handeln (skapar många jobb och ger oss andra service och en trevligare stad). Men det är intressant att fundera på vilken utveckling som är bäst för tillväxten och utvecklingen av handel och service. Hållbara val genererar ju ofta mer jobb och mer intäkter till Örebroföretagen än ”vanlig konsumtion” av exempelvis billiga importerade prylar (som genererar ett ganska litet pålägg till Örebrobutiken). 8 av 10 kronor som spenderas i länets sällanköpshandel hamnar i Örebros butiker (och den andelen ökar), däremot står vi för ungefär hälften av handeln i dagligvaror (”livsmedel”) vilket motsvarar vår andel av befolkning. Nya koncept växer fram och handelsexperternas slutsats är att det helt enkelt är lätt att etablera sig i Örebro men att konkurrensen är stenhård.

Jobb i handeln är en stabiliserande faktor som generar många jobb även i lågkonjunktur (men inte ger så jättestora ökningar i högkonjunktur). Andelen anställda i detaljhandeln är också högre i Örebro än rikssnittet, men också jämfört med jämförbara städer. Totalt jobbar cirka 4600 personer i handeln, och sedan tillkommer några tusen jobb som uppstår indirekt tack vare handeln (företagstjänster, transporter mm). Att bortse från vad dessa jobb innebär för Örebro idag och i framtiden är ett uselt sätt att värna Örebros framtid.

Örebro kommun har ett positivt förhållningssätt till handel. Vi vill stärka stadskärnan där butiker, hotell, konferensanläggningar, service, restauranger och annat ger ökat stadsliv, skapar nya möten och gör Örebro trevligare. Örebro kommun strävar efter att det ska finnas dagligvaruhandel (i dagligt tal livsmedelshandel) nära där människor bor. Vi försöker samla ”sällanköpshandeln” (shopping i dagligt tal) till Örebro city och till Marieberg (Marieberg fyller ett viktig behov genom att locka ”shoppingturister” och handel med varor som inte passar i stadskärnans mindre butiker).

Men utveckling av stadskärnan kommer inte av sig självt. För bara några år sedan hade vi ett stort underskott av livsmedelshandel i många tätbefolkade områden (idag är det Lillån/Hovsta och området runt Svampen som är underförsörjt, men det kommer förhoppningsvis snart vara löst). Örebro hade höga priser på livsmedel på grund av för lite konkurrens fram till för cirka 15-20 år sedan och stadskärnan var inte alls tillräckligt stark. Idag har vi både ett starkt Marieberg och en stark stadskärna (som dock behöver stärkas ännu mer). Och det är resultatet av ett gott samarbete mellan handlare, City Örebro, fastighetsägare, restauranger och Örebro kommun. (Här har jag skrivit om en del vi gjort under senare år: ”Attraktivare City i Örebro” och ”Konkret utvecklingsplan för Norrcity”.)

När man pratar om att stärka stadskärnan är det dock klokt att använda begreppet ”handel” brett. I vanliga fall avser ”handel” oftast ”handel med varor” men skälet till att vi besöker stadskärnan (eller för all del ett köpcentrum) är inte bara ”handel med varor”. Vi vill ha caféer, restauranger och annan service i stadskärnan precis som att vi vill kunna handla i många olika typer av butiker. Handel med tjänster är dessutom så sammanflätat med handel med varor att vi knappast tänker på det: optikern säljer både kompetens och glasögon, frisören klipper håret och säljer (dyra) hårprodukter, restauranger serverar dig mat och några försöker få dig att köpa med deras grillsås hem

Konsumtionshysteri är självklart inte bra för miljön, viljan att ständigt köpa nya prylar och slänga de gamla innebär resursslöseri i alla led: dels i produktionen, dels i transporterna och dels i själva slängandet (dessutom ofta i drift-stadiet exempelvis med prylar som drar el).

Men inte ens de hårdaste konsumtionskritikerna tror att vi helt kan avskaffa handel med varor och då är frågan dels hur konsumtion/produktion kan skada så lite som möjligt och dels vad som är alternativet till handel. Det innebär dels att det är klokt om folk åker så korta sträckor som möjligt för att handla (och därmed är ju Örebros centrala läge i landet bra), men också att det är viktigt att stärka cityhandeln. Och alternativet till ökad handel är ju faktiskt inte bara att allt annat är som idag minus handel. Det förändrar samhället i övrigt också. Exempelvis blir stadskärnan mindre trevlig och vi får färre mötesplatser där människor kan mötas och kreativitet uppstår.

Därför är handel ett kraftfullt verktyg (eller vapen, om man föredrar det uttrycket). Och därför är det ingen harmlös eller enkel fråga. Hur vi planerar för handel och hur vi stöder handelns utveckling kräver underlag, strategi, medvetenhet och tydlig inriktning. Och tydliga beslut.